1836-1910 Winslow Homer Locations Winslow Homer (February 24, 1836 ?C September 29, 1910) was an American landscape painter and printmaker, best known for his marine subjects. He is considered one of the foremost painters in 19th century America and a preeminent figure in American art. Largely self-taught, Homer began his career working as a commercial illustrator. He subsequently took up oil painting and produced major studio works characterized by the weight and density he exploited from the medium. He also worked extensively in watercolor, creating a fluid and prolific oeuvre, primarily chronicling his working vacations.  Related Paintings of Winslow Homer :. | Sunday Morning, Virginia | Escena de playa | Si nostalgia cut | Natural Bridge | Sandbank |
Related Artists:
Peale, Sarah Miriam
American Painter, 1800-1885 Painter, daughter of James Peale. The most notable of James Peale's painting daughters, she also studied with her uncle Charles Willson Peale and her cousin Rembrandt Peale, from whom she developed her talent for colour and precision in details. As studio assistant to her father, she occasionally introduced into his work bright and intricate fabrics. Her career began in 1817 with the exhibition of Flowers at the Pennsylvania Academy of the Fine Arts. In the 1820s she painted in Baltimore and Philadelphia; in 1824 she was elected to the Pennsylvania Academy. From 1831 to 1846 she maintained her studio in Baltimore where she was a popular portrait painter, producing unpretentious but intelligent and occasionally romantic portraits characterized by a fine concern for materials, as in Mrs Perry Eccleston Noel (c. 1822; Baltimore, Mus. & Lib. MD Hist.). Her sitters included such prominent politicians as Daniel Webster (1842; St Louis, MO Hist. Soc. Mus.) and Abel Park Upshur (1842; Baltimore, Mus. & Lib. MD Hist.). In 1847 Sarah moved to St Louis, MO, where for 32 years she was in great demand. From 1859 her still-lifes won prizes at the St Louis fairs; they were loosely painted works different from the tightly controlled table-top pieces of her father and sister. Sarah's portraiture also changed, from the elegant, precise Neo-classicism learnt from her cousin Rembrandt to a looser,
William Heysham Overend
1851-1898
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.